lördag 23 december 2017

Julfrid

Julfriden sänker sig och jag sänker mig i soffan med min Kindle. Känslan när man har pysslat klart (trots att mitt pyssel inte är särskilt avancerat) och dessutom har en ny soffa att sträcka ut sig i, en bra bok på Kindlen och så småningom något gott att plocka i sig, ni vet, den känslan. Julen är min favorithögtid. Det är tillåtet att läsa böcker i (hoppeligen en ny) pyjamas hela dagen lång, äta choklad och titta på någon mysig film kanske. Att få umgås med nära och kära, det är livet. Samtidigt slås jag av hur priviligerad jag är som får ha det så här bra. Jag är tacksam över min familj, över att vi får vara tillsammans. Alla har det inte så bra och därför har vi under de senaste åren skänkt en slant till välgörande ändamål i stället för att skicka julkort.

Jag önskar er alla en fridfull Jul!

onsdag 13 december 2017

Blackmoore av Julianne Donaldson

Vindpinade heder, klosterruiner, hemliga gångar, svallande hav och det gamla ståtliga huset Blackmoore bildar ramarna för Julianne Donaldsons andra bok som heter just Blackmoore. Förväntningarna efter Edenbrooke var höga.

Kate har bestämt sig för att aldrig gifta sig. Hon är en orolig själ och drömmer om att resa till Indien tillsammans med sin faster Charlotte. Kates mor motsätter sig resan men går till slut med på att Kate får resa om hon får tre män att fria till henne. Fast besluten att lyckas med sitt uppdrag reser hon till barndomsvännen Henrys vackra Blackmoore. Den vackra omgivningen får ändå Kates ambitioner att vackla.

Boken utspelar sig på 1820-talet och har alla ingredienser som man kan förvänta sig. Dramatik, romantik och svallande, om än förtryckta, känslor förtrollar och fängslar. Det är förutsägbart men det gör inget. Det ska det vara i en historisk romance bok som denna. Allt annat hade blivit en besvikelse. En verklighetsflykt från den mörka vintertiden, en flykt in i romantikens dramatiska virvlar. Precis vad jag behövde då vintertröttheten är som värst.

Tack till Louise Bäckelin förlag för boken!

söndag 3 december 2017

Just nu ... 1. advent

Veckorna rullar på och det är grått och mörkt ute. Idag firar vi första advent, om bara tre veckor är det julafton! Kör med en gammal klassisk just nu enkät. Häng på om du vill! Den här hittade jag för en vecka sedan hos Eli.

Vid sängen: Smugglaren av Jan-Erik Fjell. Del två i serien om Anton Brekke. Gillade första delen och den här håller också måttet.
På soffbordet: Ligger just nu Kindlen och på den har jag My husbands wife av Jane Corry. En tvistig historia om lögner, livet och med komplexa personligheter. Håller på att byggas upp till något riktigt obehagligt har jag på känn.
På läsplattan: Ja, som ovan då. På plattan väntar också Little fires everywhere av Celeste Ng. Den boken fångade mitt intresse då jag av en händelse klickade omkring inne på Amazon, ni vet så där som när man helt oskyldigt bara går in i bokhandeln då man väntar på att bussen ska gå. Boken beskrivs i alla fall av John Green som "troligtvis den bästa roman jag läst i år", så visst måste väl den boken få en chans?
På jobbet: Läser bara patientjournaler på jobbet. 
I öronen: Påbörjade Jo Nesbös Törst i torsdags då jag gick från jobbet. Storytel är suveränt då man vill växla mellan att läsa och lyssna!
Bokklubbsbok: Jag är inte med i någon bokklubb. Jag blir stressad av tvångsläsning och har kommit fram till att bokklubbar inte är något för mig. Fast jag skulle gärna vara med i en bokklubb där vi läser bara det jag vill... Får säkert många medlemmar i den klubben!
Borde jag läsa ut: De böcker jag har på hälft, se ovan. Tror inte att jag har någon gammal bok som blivit åsidosatt.
Borde jag påbörja: Hela högen med recensionsexemplar jag har fått. De flesta har bara skickats till mig utan att jag bett om dem. Bland dem finns flera som jag verkligen skulle vilja läsa. Tur att det snart blir jul och lite läsledigt!
Längtar jag efter att få läsa: Jag har förhandsbeställt både Elly Griffiths och Jane Harpers kommande böcker. Elly Griffiths 10. bok om Ruth Galloway kommer 8. februari och Janes bok kommer 6. februari. Båda ploppar ner i Kindlen då det beger sig. De är böcker som går förbi alla andra böcker som just då råkar vara på hälft.
3 andra böcker i min TBR-hög: Den goda dottern av Karin Slaughter, De saknade av Thomas Rydahl och Den röda adressboken av Sofia Lundberg.

måndag 20 november 2017

Crimetime G....oodbye

Crimetime Gotland tar Bokmässan i Göteborg till ny samarbetspartner och hela festivalen flyttar till Göteborg. Det är Bonnierförlagen och Bomässan som gemensamt ska driva Crimetime. "Med Bokmässan som medarrangör och mötesplats kan Crimetime erbjudas till än fler läsare, lyssnare, författare och branschaktörer" läser jag på Bonnierförlagens hemsida idag. Samtidigt byter festivalen namn till Crimetime Göteborg.

Min första reaktion på nyheten var bestörtning. Jag har svårt att föreställa mig att man i Göteborg kan skapa en liknande miljö som den i Visby. Bokmässan är så massiv redan nu att jag är rädd för att Crimetime festivalen ska drunkna i massan. 

Det jag gillade mest med Crimetime Gotland var intimiteten, miljön som bjöd till samtal och möten. Visbys trånga gränder där man kunde spana in författare och bokbloggarkolleger var den perfekta kulissen för en deckarfestival. Kan Göteborg leva upp till det? Jag har varit på Bokmässan några gånger och har rätt så snabbt blivit utmattad av att det är så stort. Jag har haft problem med att hitta till seminarier som intresserar mig ur det enorma utbudet. Mässgolvet har jag älskat, tro inte att jag ratar bokmässan! På Crimetime slukade jag alla seminarier jag hann på. Utrymmena var passligt stora, man kom tillräckligt nära författarna och samtalen. 

Nej, min första reaktion över nyheten är inte positiv. Hoppas ändå att Crimetime inte bara smälter in i den stora mässan utan får sitt eget rum och bibehåller något av karaktären som byggts upp under de tre år som festivalen ordnats. Det återstår att se hurudant utrymme Crimetime får på Bokmässan. Jag måste nog smälta nyheten ännu ett tag och i något skede besluta om jag ska delta nästa år eller inte.


söndag 5 november 2017

Mannen som sökte sin skugga av David Lagercrantz

Bild från Adlibris
Den femte boken i Millenium-serien är betydligt mer bearbetad än förra delen. I Mannen som sökte sin skugga känns handlingen genomtänkt, intressant och ganska obehaglig.

Lisbeth Salander avtjänar ett kortare straff på kvinnofängelset Flodberga. Hon försöker hålla låg profil men kan inte låta bli att blanda sig i när hon upptäcker att en fånge behandlas orättvist av fängelsets härskare Benito. Holger Palmgren besöker Lisbeth i fängelset efter att han fått tag på dokument som avslöjar grymma myndighetsövergrepp i Lisbeths barndom. Lisbeth ber Mikael Blomqvist om hjälp med att reda ut övergreppen och händelserna och spåren leder dem till forskning som spårat ut. Samtidigt tycks de som skrapar på ytan av forskningen sväva i stor fara.

Historien är spännande och riktigt väl skriven. Jag är glad över att boken inte genomsyras av den totala våldsamhet som vi är vana med från tidigare böcker trots att det nog finns en hel del våld i den här boken också. Historien är väl genomtänkt och temat är obehagligt. Boken är lättläst, en bladvändare. Jag hoppas att David Lagercrantz fortsätter spinna vidare med Lisbeth och Mikael och de andra bekanta karaktärerna.

fredag 3 november 2017

Bloggtorka

Bloggtorkan här är just nu total. Kommer inte på en enda sak att skriva om. Återkommer bara inspirationen infinner sig. Den är kanske bakom hörnet?

fredag 13 oktober 2017

Semesterläsning

I morgon reser vi till Singapore. 12 timmars flyg betyder lästid de luxe. Den stora frågan är vilka böcker ska man packa ner? Jag har velat fram och tillbaka i ett par veckor nu men nu tror jag att jag har bestämt mig. Det blir Shari Lapenas The couple next door och Sophie Kinsellas My (not so) perfect life i pappersformat och på Kindlen följer My husband's wife av Jane Corry med. Kindlen blir flygplansläsning, eftersom vi flyger på natten och det finns risk för att belysningen i planet inte är helt på max då jag känner för att läsa. Vid poolen fungerar pappersböcker igen utmärkt. Så ska jag också ladda ner Jo Nesbös Polis offline på mobilen så jag kan fortsätta läsa eller lyssna på den. Ja, så ska ju guideboken med så klart.

Det har varit intensiva veckor på jobbet, både fysiskt och psykiskt så denna semester kommer verkligen lämpligt. Jag ser fram emot tryckande hetta, fantastiska vyer, poolhäng och en massa turistande. Så lär det ska finnas en otrolig bokhandel också. I like!

Har du varit till Singapore? Dela gärna med dig av ditt bästa tips!

måndag 9 oktober 2017

Lässvacka

Det verkar som om jag är inne i någon sorts lässvacka. Jag läser nog varje dag men tycks inte komma någon vart i böckerna. En liten ljusning såg jag ändå idag då jag var nära att missa min hållplats på väg till jobbet med bussen på morgonen. Med tanke på att bussen startade kl 6.00, jag inte somnade under färden (som räcker nästan en timme) och att jag fick rusa upp för att hinna stiga av tycker jag att det är ett gott tecken. Ett tecken på att en bok intresserar och fängslar. Vilken bok det är? Jo, Polis av Jo Nesbö. Det kanske är så att det ska till att vara Jo Nesbö för att få tillbaka läsglädjen? Dessutom måste jag ropa ut hur prima jag tycker att det är då man i Storytel kan läsa och lyssna, bara fortsätta där man blev. Då kan man ju lyssna medan man går till bussen och läsa när man sitter i bussen. Utmärkt!

söndag 24 september 2017

Döden ingen ser av Anne-Marie Schjetlein

Bild från förlaget
Operationssjuksköterskan Anne-Marie Schjetlein kanske snart kan sluta sitt dagsjobb och ägna sig åt skrivande på heltid. Då den tredje boken kommit ut och fått lysande recensioner kan man nog börja tala om en etablerad författare.

Döden ingen ser är den tredje boken om kirurgen Andreas Nylund. Vi har fått träffa de flesta karaktärerna i de tidigare böckerna. Andreas tycks inte bli av med sitt förflutna men det verkar som om en lite vändning ändå är på gång.

Den allt mer pressade arbetssituationen har lett till flera vårdfel. Dessa vårdfel mörkläggs och slutligen leder de till att flera personer dör. Mycket mer än så kan man inte säga om handlingen utan att spoila.

Som sjuksköterska gillar jag att läsa böcker som utspelar sig i sjukhusmiljö. Det är bekant och hemtamt. Det finns ändå en liten risk att man blir besviken, att ens förväntningar blir för höga. Jag blir ändå inte det, trots att jag hade önskat att handlingen lite mer cirklade kring Lex Maria anmälningarna. Nu blev de lite på sidan om. Bokens handling och händelser kompenserar ändå detta. Det tar ordentligt fart i den sista tredjedelen och då kan jag inte lägga boken ifrån mig.

Summa summarum kan man säga att Anne-Marie Schjetleins böcker är medryckande deckare utan att vara alltför blodiga. Det händer hemska saker men den lite känslige läsaren kan gott och väl läsa hennes böcker. Den psykologiska spänningen byggs upp an efter för att kulminera i en explosion på slutet.

Tack till Bokfabriken för läsexemplaret!

måndag 18 september 2017

Den tiden på året och Emelie Schepp till Finland


Bild från fb-avenemanget

Facebookflödet fylls av inlägg där förlagen visar sina boklådor inför bokmässan och fellow bokbloggare planerar bloggmiddagar och träffar. Författare presenterar sina monterprogram och seminarier. Det är just då man undrar varför i hela vida världen man inte själv är på väg till Göteborg  om en dryg vecka. Då man slår fast höstens program känns det som ett förnuftigt beslut att inte åka till bokmässan men nu förstår jag inte alls mitt resonemang. Jag vet inte om sociala media gör situationen bättre eller sämre.

Lite kan jag lindra min mässlängtan inkommande onsdag då det på Akademiska bokhandeln i Helsingfors ordnas en Deckarlandskamp mellan Sverige och Finland. På scenen står Emelie Schepp, Eva Frantz och Max Seeck. Emelie är aktuell i Finland med sin andra bok som kommer ut på finska. Kul att hon vill komma och lansera också den här! Jag har precis tipsat två av mina arbetskamrater att läsa hennes böcker och båda gillar dem! Eva Frantz bok Blå villan kom ut på både finska och svenska samtidigt, ett bra drag av förlaget. Max Seeck har jag inte läst, men i den finska fb-deckargruppen är hans böcker omtyckta. Kanske man borde läsa en bok på finska också detta år?

onsdag 6 september 2017

Hjärtslaget i Rosengädda av Emma Hamberg

Bild från förlaget
Länge, länge har jag väntat på en ny Rosengädda-bok. Då jag äntligen fick den i min hand släppte jag allt annat och bara sträckläste. Jag skrattade, grät lite och myste om vartannat. Emma Hamberg gjorde det igen. Boken är en fullpott, liksom de övriga böckerna i serien om Rosengädda också har varit.

Vi får träffa Tessan, Farbod och Marta och alla andra gamla bekanta. Bror och Flatan flyttar in i stationshuset då de båda drabbats av hjärtesorg. Tessans restaurang är stängd för reparation efter att det regnat in i den och hon har inte riktigt hittat sin uppgift i samhället Rosengädda som nuförtiden blomstrar. Hjärtesorger blandas med övergivenhetskänslor och det blir ett litet kaos, ett kaos i bästa Rosengäddastil.

Det går inte att inte älska Rosengädda. Alla underbara människor som får vara precis dem de är. Jag är helt varm i hjärtat medan jag läser och det enda som grumlar läsningen är vetskapen om att detta är sista boken i serien. Vi kommer inte att återvända till Rosengädda. Alla borde läsa böckerna om Rosengädda. Trots sin komiska stil finns det ett viktigt budskap i böckerna, ett budskap som vi allra minst i dagens samhälle behöver ta till oss. Varje människa är viktig och ska accepteras som den hen är. Och kärlek och acceptans kan göra under.

Tack till Emma Hamberg för Rosengädda-serien och till Piratförlaget för att ni gett ut böckerna. Tack också för recensionsexemplaret!