söndag 26 juli 2015

One small act of kindness av Lucy Dillon

Vissa böcker är bara så rätt från början till slut. Att jämt dras till boken, bara vilja läsa och lämna alla tråkiga sysslor åt sitt öde. One small act of kindness är en sådan bok.

Libby och Jason lämnar sina hektiska liv i London och flyttar ut till landsbygden för att ta över familjehotellet efter att Jasons far dött. Hotellet behöver renoveras och paret tar tag i det. Snart visar det sig att Jason hanterat finanserna minst sagt dåligt och hela projektet ser ut att gå i sank. Samtidigt råkar en kvinna ut för en olycka precis utanför hotellet. Då hon vaknar upp på sjukhuset minns hon inte vad hon heter eller varifrån hon kommer. Libby tar hand om henne och välkomnar henne till hotellet medan hon återhämtar sig från olyckan. Denna osjälviska goda handling leder till andra goda handlingar när allt ser mörkt ut.

Boken är som en romantisk film. Så där som You've got mail eller Love, actually. En sådan film som man nu och då gärna sjunker in i. Här finns en riktigt bra historia, underbar miljö, varierande karaktärer och så hundar så klart. Det lilla pittoreska hotellet på den lilla orten ramar in händelserna och trots att jag kan gissa hur det kommer att gå så lever jag in i boken på ett sätt som inte hänt på länge.

Kanske det bara är en period jag är inne i just nu, men boken får en full femma på Goodreads av mig. Jag är helt varm inombords och vill bara läsa mera eller se filmen.

söndag 19 juli 2015

One small act of kindness - En smakebit på söndag

Den norska bokbloggaren “Flukten fra virkeligheten” har varje söndag en rolig liten utmaning där man ska skriva ner en liten smakbit av boken man läser för tillfället. Ett kul sätt att få nya lästips.


Det är igen nästan två månader sedan jag gav er ett smakprov, tiden bara rusar iväg. Idag började jag läsa Lucy Dillons One small act of kindness, och från första sidan kändes det bara så skönt. Känslan då man direkt känner sig hemma i en bok är skön och man vill ju bara läsa vidare. Jag har bara läst tre kapitel än så länge, men vet att jag kommer att småle igenom hela boken. Ibland behöver man sådana böcker, där man bara kan känna glädje och värme, utan större konflikter. Fast visst förväntar jag mig någon konflikt också i boken, men jag förväntar mig också ett lyckligt slut. Hoppas jag får rätt!

Smakbiten kommer från början av boken, från första sidan. Libby har tillsammans med sin man tagit över ett B&B och överraskas nu av gäster som säger sig ha bokat ett rum. Libby hittar i alla fall ingen bokning i dataprogrammet.

"I'm so sorry. Libby tore her gaze away from Arthur and increased the warmth of her smile - the smile she hoped was covering up her panic as the upstairs rooms flashed before her mind's eye. She'd launched Operation Deep Clean two hours ago specifically because the hotel was empty, and now not one of the rooms had a bed in the right place, let alone a spotlessly smoothed set of pillows."
Strax efter detta sker en olycka på vägen utanför hotellet. En kvinna blir överkörd av en bil. Då kvinnan vaknar upp på sjukhuset minns hon inte vem hon är eller varför hon varit på väg till hotellet.

Jag läser vidare trots att jag borde packa inför vår lilla roadtrip vi åker på i morgon. Hoppeligen blir det någon lässtund i den vackra Åboländska skärgården. Jag ska i alla fall packa ner en bok eller två.

Uppdatering: Då jag publicerat ilägget märkte jag att Flukten fra virkeligheten inte har postat ett smakbitsinlägg idag. Så det här får bli en smakbit så där annars bara.

måndag 13 juli 2015

Semestertider hej, hej!


Efter en intensiv vecka på King's College i London har också jag äntligen fått semester. Det känns som om sommaren inte ens börjat pga vädret, men ledigt är alltid ledigt, eller hur.

Veckan i London var både intensiv och givande. Jag ska gå ett Masters program i diabetesvård och förra veckan car det introduktion till programmet. Vi var en härlig grupp från olika delar av europa. Jättekul att lära känna kolleger från andra länder! Gruppen svetsades samman under veckan och jag saknar redan alla härliga vänner. Vad jag har gett mig in på är en annan historia. Att på engelska göra en magistersexamen om diabetes...

Idag började jag min fyra veckor långa semester. Semesterläsningen tryggade jag i London, det blev mest feelgood. Jag började ändå traditionellt med att läsa Sommarboken av Tove Jansson idag. Nu fortsätter jag med John Greens Paper Town. Vad läser du under din semester?

lördag 4 juli 2015

Behandlingen av Mo Hayder

En man och hans hustru hittas inspärrade i sitt eget hem på en stillsam bostadsgata i södra London. De är gravt uttorkade, och de har blivit fastbundna och brutalt misshandlade. Mannen är nära döden.
Men det ska bli ännu värre: Deras åttaårige son saknas. När kriminalinspektör Jack Caffery kallas in för att utreda visar det sig vara omöjligt för honom att förhålla sig kyligt och objektivt till brottet; likheterna med händelser ur hans eget förflutna är alltför stora. Och när han gräver djupare i fallet samtidigt som han försöker hålla ihop sin tillvaro trots de alltmer omskakande avslöjandena om hans eget liv så börjar den verkliga mardrömmen.

Så beskrivs boken på baksidan och på bokhandlarnas hemsidor. Jag kunde inte ha beskrivit boken bättre själv, så den här gången fick det bli rakt av. Och visst är Behandlingen ruskig. Det är alltid ruskigt när barn som far illa är inblandade. Mo Hayders sätt att smygande beskriva händelserna utan att avslöja för mycket triggar upp spänningen och förväntningarna. Jag blir inte heller besviken, det är riktigt bra. Att händelserna utspelar sig i närheten av Brixton i London är extra kul, för det var ett område jag rörde mig en hel del i när jag bodde i London för xx antal år sedan. Jag känner igen en del av gatunamnen och det ger läsningen en extra krydda. Jag anar mig till gärningsmannen i ett ganska tidigt skede, men glömmer för en stund bort det och blir lite överraskad i slutet. En tråd blev på hälft, få se om den tas upp i nästa bok.

Mo Hayder är en författare som jag kommer att fortsätta läsa. Känner ändå att jag behöver en lite lättsammare bok efter den här.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

tisdag 30 juni 2015

Om det där med att avbryta mitt i en bok

Bokbabbel våndas idag på sin blogg över att hon nu gjort beslutet att lägga av efter 100 sidor i en bok. Jag känner väl igen den våndan. Jag har oerhört svårt att lämna en bok på hälft. Har jag läst en god bit in i boken så tycker jag att det känns som bortkastad lästid om jag inte läser klart boken och får lägga upp den på min "läst-lista". Visserligen har jag blivit lite bättre på det under de senaste åren, de år jag bloggat, men det är svåra beslut. Tack och lov finns det hela #boblmaf därute som man kan konsultera om det lönar sig att fortsätta traggla eller om man kan ge upp med gott samvete.

Visst säger mitt förstånd att jag inte behöver läsa klart en bok som jag verkligen inte gillar eller kommer in i. För det finns så många böcker som förtjänar läsas, högar med olästa böcker hemma, olästa böcker på läsplattan och olika "wish-lists" och tbr-listor på olika bokhandlars hemsidor. Och lästiden är ju sorgligt nog begränsad. Så jag ska försöka bli bättre på att avbryta läsningen om jag verkligen inte gillar enbok. Eller så ska jag sålla ännu bättre, så att jag bara påbörjar sådana böcker jag vet att jag gillar. Nej, jag vill nog också i fortsättningen spontant plocka upp en bok och kanske bli positivt överraskad.

Nu återstår bara frågan, kommer jag att bli positivt överraskad av Hausfrau? Jag har läst ca 100 sidor, och känner inte riktigt suget. Blir det bättre? Någon som har läst?

söndag 28 juni 2015

Konsten att vara Caroline av Peter Barlach

Peter Barlach är en helt obekant författare för mig. Konsten att vara Caroline är hans första roman för vuxna.

Caroline är 25 år, jobbar i delidisken på Maxfood. Hon drömmer om att öppna en egen restaurang, Carolines Tapas, men det fattas en halv miljon i startkapital. Hon umgås med sin alkoholiserade pappa och träffar fel slags män på krogen. Hon blir bekant med den ensamstående mamman Bente vars son är autistisk. Samtidigt försöker hon närma sig sin egen mamma som fastnat i sorgen efter Carolines brors död. Sedan brodern omkom har Caroline burit på en skuldkänsla hon aldrig kunnat sätta ord på. En dag hittar hon en lapp på jobbet, en erbjudan om att delta i ett brott som skulle kunna förändra hennes liv och uppfylla hennes drömmar.

Konsten att vara Caroline är en lättsam, men samtidigt djupsinnig historia. En modern Robin Hood historia, om att ta från de rika och ge till de fattiga. Boken är lättläst och texten flyter på, en bra bok för hängmattan. Jag stör mig lite på att Carolines utseende påpekas såpass mycket som det gör, speciellt i början av boken. Det blir bättre mot slutet på den fronten. Alkoholen flödar fritt under hela boken, och det är inte riktigt i min smak. Det dricks kopiösa mängder och det känns inte riktigt äkta.

Att en man skriver en bok med en kvinna i huvudrollen gör mig lite misstänksam. Att boken handlar om djupa känslor och autism, homosexualitet och kriminalitet, allt i en enda salig röra, är ändå ett lyft för boken. Det är tidvis snudd på gränsen till snuskighet, men räddas upp av de rappa replikerna och själva historien som hela tiden driver framåt. Maten som Caroline lagar låter gudomligt god. så se till att du inte är hungrig då du lägger dig i hängmattan med Konsten att vara Caroline. Reservera ett par timmar, för boken är en perfekt lättsam sträckläsningsbok med ett djup.

Tack till Lind & CO för recensionsexemplaret!

torsdag 25 juni 2015

Istvillingar av S.K. Tremayne

S.K. Tremayne är för mig en helt obekant författare. Bakom pseudonymen står journalisten Sean Thomas, vilket inte säger mig desto mer. Men en sak är säker, han vet hur man skapar spänning och krypande obehag i textformat. Istvillingar är succéboken som sålts till en lång rad länder.

Kirstie och Lydia är enäggstvillingar och så lika att till och med föräldrarna har problem med att skilja dem åt. Lydia dör då hon faller ner från balkongen i sina morföräldrars hus. Ett år senare är familjen ännu inne i läkandeprocessen. Pappa Angus får ärva ett hus ute på en isolerad ö i Hebriderna. Ett vindpinat, förfallet hus, utan bekvämligheter. Familjen flyttar till ön med hopp om att läkas och komma bort från alla svåra plågsamma minnen. Det blir ändå inte riktigt så. Medan familjen försöker rusta upp sitt hus blir dottern Kirsties beteende allt mer egendomligt. Hon hävdar stenhårt att hon är Lydia och att det var Kirstie som dog. Mamma Sarah vet inte vad hon ska tro, var det "fel" dotter de begravde?

Det här är en riktigt ryslig bok. Psykologisk, den kryper in under skinnet. Miljöbeskrivningarna är magnifika och miljön spelar en stor roll i boken. Precis då jag tror mig ha listat ut vad som hände den där tragiska dagen ändrar historien och intrigen igen. Böcker med övernaturliga inslag är inte riktigt min grej, men här köper jag det med hull och hår. Tvillingar, karga öar, förfallna hus, det är som klippt och skuret för lite spöken och andar. Det är inte alltid som jag som läsare vet om det är på riktigt eller om det är övernaturligt, men konstigt nog så stör det inte. Det blir bara kusligare.

Några störande element finns det i boken, bland annat det att huset inte har varken el eller vatten, ändå kommer det vatten från kranen och glass från frysen. Detta kunde ha korrigerats och är egentligen ganska otroligt att det gått igenom kontrollen. Jag köper inte riktigt heller upplösningen, sanningen. Trots det så får Istvillingar högt betyg av mig på Goodreads, fyra stjärnor. Utan el-bagatellen skulle det ha blivit en full femma. Snyggt omslag har boken också!

Tack till Lind & CO för recensionsexemplaret!