onsdag 30 maj 2012

Chicklit

Chicklit genren har vuxit sig stor under 2000-talet. Böckerna skildrar ofta kvinnor i 20-35 års åldern i storstaden, deras liv och leverne. Oftast söker de Kärleken och böckerna är också fyllda av humor.  Helen Fielding är en av de första chicklit författarna. 1996 kom hennes bok Bridget Jones dagbok ut och efter det har chicklit böckerna erövrat bokkretsarna.

I litteraturkretsar kan man ibland skönja kritiska röster. Är chicklit verkligen en genre eller är det bara tomt nonsens? Är det en korrekt skildring av nutidskvinnans liv? Var går gränsen mellan seriösa romaner och smågalna fartfyllda romaner om singel-kvinnor som söker lyckan?

Det finns ingen exakt definition för chicklit. För vissa är chicklit bara nonsens om kvinnor som trånar efter män. För andra innebär chicklit allt från böcker om unga kvinnors sökan och längtan efter lycka och självständighet till böcker om vardagliga beskrivningar om familjen och familjelivet.

På internet hittar man en massa intressanta artiklar som handlar om chicklit. Där kan man också skönja de olika åsikterna. Tex som i den här texten från USA today Här ser man bra åsiktsskillnaderna författare emellan:

'FLUFFY' VS. 'FUN'
 
The term "chick lit" has its fans - and detractors.

Jennifer Weiner, author of best sellers Good in Bed and In Her Shoes, finds the term dismissive and sexist.

"It's something that says chicky, fluffy, inconsequential, of no importance and no literary quality," she says. "But at the same time it doesn't bother readers, and I have to be mindful of that."

But Shopaholic series author Sophie Kinsella, who has more than 7 million copies of her six books in print, says she's not bothered by the label.

"To my mind, it means a fun, light book, often with humor, often featuring a contemporary heroine that women of today can relate to, often addressing an issue of today," she says. "I would probably prefer the term 'romantic comedy' or 'wit lit,' which I once saw in a bookstore. But I can't get too het-up about it. It hasn't done me any harm."

- Carol Memmott
I samma artikel hittar man de väsentliga elementen i chicklit: 

ESSENTIAL ELEMENTS
 

What puts the chick in chick lit?
•  The heroine is either looking for Mr. Right or getting over Mr. Wrong.
•  She's in a dead-end job or is looking to climb the corporate latter.
•  She often works in public relations, advertising or for a women's magazine.
•  The tone is often light and funny.
•  The story usually is told in the first person.
•  By novel's end, the heroine usually has worked out all her problems and has learned important lessons about life.


Är man sedan för eller emot chicklit, så tycker jag att det viktigaste är att var och en ska få läsa det han/hon/hen vill och känner för. För visst är det skönt att drömma sig bort i en romantisk chicklit. Kronan på verket är den alltsomoftast glassiga pärmen på boken. Det får i alla fall mig att falla pladask. Och nu när sommaren kommer med förhoppningsvis en massa soliga, varma dagar passar det utmärkt att lägga/sätta sig ute i solen med en härlig chicklit.

Här hittar du en kul sida på engelska med en massa tips.
Här och här hittar du Adlibris utbud på svenska och engelska

Visste ni, att det finns chicklit för killar? Då heter det lad lit. Böckerna är oftast skrivna av män och handlar om män i 20-30 års åldern. Karaktärerna är ofta män som är rädda att binda sig i ett förhållande. Exempel på lad lit är High Fidelity, Om en pojke av Nick Hornby och Mannen och pojken av Tony Parsons.

söndag 27 maj 2012

Önskelistbok

Annika vill den här veckan att vi nämner en bok som står på vår önskelista just nu. För mig är det helt självklart vilken bok jag väljer att nämna, nämligen Gillian Flynns Gone Girl. Boken finns redan att köpa på Adlibris, men då jag har de två tidigare på Kindlen så skulle jag gärna också ha den här boken på Kindlen. Amazon släpper Gone Girl först 5.6, så ännu får jag ge mig till tåls en dryg vecka. Om du ännu inte har läst något av Gillian Flynn så tycker jag att du absolut ska göra det. Hon skriver riktigt ruskiga böcker, men de är geniala. Absolut värda att läsa.

Nu då jag skrivit det här inlägget ser jag att Lingonhjärta har skrivit ett nästan identiskt inlägg... Det kan ju bara betyda att det vi skriver är sant!

torsdag 24 maj 2012

Book nerd- kännetecken?

The Wandering Reader har ett  härligt urval av bokiga grejer. Jag brukar titta in där nu och då och småle och sucka åt alla underbara bokiga smycken och bokmärken mm. som finns där. Jag fick ett smycke till julklapp av min syster i julas. På det står det "You can't get a cup of tea big enough or a book long enough to suit me".

Det att jag i varje bok som jag läser specifikt lägger märke till sidan 100 då jag kommer till den, tycker jag att är märkligt. Jag kan gott och väl läsa fram till sidan 100 utan att en enda gång titta på vilken sida jag är. Men då jag är på sidan 100 faller min blick på de tre siffrorna.

Är dessa små (?) egenheter ett tecken på att man är bok-nerd? Nu lämnar jag med avsikt bort alla de uppenbara tecknen, ni vet, shop books till you drop och sedan ännu bara ännu den och den och den boken...

Vad har du för egenheter när det kommer till böcker och läsande?

fredag 18 maj 2012

Den sista akten av Mari Jungstedt

Sedan debuten 2003 har Mari Jungstedt gett ut en bok i året. Den tionde boken, Den sista akten, utspelar sig som vanligt på Gotland, men delvis också på Gran Canaria. Mitt under Almedalsveckan i Visby hittas journalisten Erica Malm mördad på sitt hotellrum. Mordet väcker stor uppståndelse bland alla som besöker veckan. Kriminalkommissarie Anders Knutas, numera nyskild, börjar reda ut fallet tillsammans med kollegan Karin Jacobson. I slutet av förra boken började man ana en spirande förälskelse mellan de två poliserna och den får fortsättning i den här boken. Man kunde ändå tycka att vuxna människor inte skulle ha så svårt med att uttrycka sina känslor som Anders och Karin tycks ha...

Parallellt med mordhistorien får vi dels läsa dagboksanteckningar, skrivna av en till en början okänd kvinna som har ett passionerat förhållande till en av skådespelarna på Romateatern. Att hon eller älskaren har något med morden att göra står läsaren ganska tidigt klart, men upplösningen bjuder ändå på en överraskning. Dels får vi följa med Anders Knutas på hans jakt efter gamla spöken.

Mari Jungstedts böcker har högt tempo. De suger en med sig in i den Gotländska naturen. Man kan se framför sig de olika miljöerna och man lär känna de olika personerna. Trots att man läst tio böcker på lika många år, lyckas författaren ändå variera sig så att man gärna läser hennes böcker. Rekommenderas varmt som sommarläsnig.

Recensionsexemplar från Albert Bonniers förlag

torsdag 17 maj 2012

Tiderna förändras och smaken med

Har äntligen gjort slag i saken och plockat bort min Danielle Steel samling ur bokhyllan. 67 stycken... Det är inte något jag är stolt över, kan bara säga att för ca 20 år sedan (ve och fasa!) var Danielle Steel en favoritförfattare. Har nu i alla fall vuxit ur den här sortens litteratur och läser mest deckare. Liten stänk av romantik behövs ibland, men senast jag läste en Danielle Steel roman tyckte jag den var rent utav dålig. Så nu har böckerna fått plats i en garderob på vinden. Om någon därute är intresserad av samlingen, så är den till salu! Jag är en förespråkare för att alla ska få läsa det de vill och tycker om, må det sedan vara Harlequin-böcker eller sci fi och vampyrer. Fick nu i alla fall plats för min allt högre lästa-bokhög och för de ännu icke-lästa böckerna. De två hyllorna som blev tomma fylldes i ett nafs.

onsdag 16 maj 2012

Den okända historien av Monica Ali

Tänk om prinsessan Diana inte alls dog. Tänk om hon i själva verket lever ett helt normalt liv, långt borta från det liv hon avskydde. Långt borta från paparazzifotografernas bländande blixtar och skvallerpressens skandalskriverier. Det är det som Monica Alis bok Den okända historien handlar om.

Lydia, förvandlad efter otaliga plastikoperationer, med färgat hår och bruna linser, lever i den idylliska lilla staden Kensington (!) i USA. Hon lever ett stillsamt liv. Under de tio år som förflutit sedan hon iscensatte sin egen död har hon varje dag tänkt på sina pojkar, gråtit otaliga tårar över att aldrig få träffa dem mera. Trots det har hon lyckats skapa sig ett stabilt liv, med vänner och ett jobb på en hundgård. Förhållandet med Carson riskerar förstöras då han börjar ställa frågor om Lydias förflutna. Parallellt med Lydias historia berättar Lawrence, prinsessans sekreterare, om flykten de planerat och iscensatt tillsammans i form av dagboksanteckningar. En dag råkar en gammal bekant paparazzifotograf dyka upp i den lilla staden och han känner igen Lydia. Den gamla känslan av otrygghet är direkt tillbaka. Jakten är igång igen.

Boken är en fantasieggande historia. Skulle det ha kunnat gå till så här? Berättelsen är realistisk samtidigt som den är utopistisk. Man fängslas av den enkelhet som präglar Lydia. Det är underhållande att läsa om hennes liv och vardag. Samtidigt får man en inblick i hur det hela gick till genom dagboksanteckningarna.

Händelserna sommaren 1997 finns klart och tydligt kvar i mitt minne. En månad tidigare hade jag flyttat tillbaka hem från London, där jag jobbat nästan ett år. Prinsessan Diana var en beundrad, men också en olycklig kvinna. Hela världen följde med händelserna den ödesdigra natten.Begravningen har jag ännu på ett VHS-band någonstans på vinden. En riktigt läsvärd bok. Det känns nästan som om prinsessan Diana finns kvar där ute i världen någonstans.

Recensionsexemplar från Forum förlag

tisdag 15 maj 2012

Döda talar inte

Ann Cleeves andra roman om kriminalkommissarien Vera Stanhope börjar som alla kriminalhistorier med att ett lik upphittas. Det är Vera själv som finner liket, efter att ha tagit sig en simtur i det lokala badhuset. Hon börjar reda ut fallet tillsammans med polisassistent Joe Ashworth. Det visar sig att fallet har anknytning till en ett år gammal historia där ett barn mist livet.

Vera Stanhope är en ny bekantskap för mig. Jag måste säga att jag nog hade förväntat mig lite mera av karaktären. Det kan hända att den största presentationen kom i första boken. I den här boken däremot får man inte så mycket reda på vem Vera är. Hon tycks ha problem med alkoholkonsumtionen, men inte heller den får någon större plats i boken. Övervikt tycks hon också ha, men det verkar hon inte skämmas för.

Jag hade förväntat mig miljöskildringar i samma anda som i Cleeves Shetlandskvartett, men också här blev jag besviken. Var är alla skildringar om hur det ser ut i den pittoreska lilla staden som handlingen utspelar sig i? Jag har ingen uppfattning om hur det ser ut där.

Trots dessa brister är boken ändå underhållande. Kriminalhistorien är klurig, jag kunde inte klura ut mördaren. Lite onödigt hemlig var ändå Vera, man fick inte mycket veta vad som försiggick i hennes hjärna. Boken var ändå riktigt lättläst och läsvärd. Böckerna om Vera Stanhope har också filmatiserats. Jag kunde bra tänka mig att se filmerna efter att ha läst alla böckerna.

Recensionsexemplar från Albert Bonniers förlag