fredag 31 mars 2017

Bokbloggsjerka

Det var länge sedan jag deltog i Annikas bokbloggsjerka. Jag är väldigt slö med att slå på datorn nuförtiden, det är så mycket lättare att bara använda iPaden. Det är bökigt att blogga via paddan, inläggen blir inte som jag vill. Bilderna hamnar lite var som helst och trots att det går enkelt att skriva så är det inte samma sak som att skriva på datorns tangentbord. Därav har min blogglust avtagit och jag har övervägt olika alternativ. Det alternativet jag helst skulle ta till är en ny dator, en MacBook. Det är bara några shilling som sätter stopp på den drömmen. Jag har också övervägt att flytta bloggen till Wordpress, men inte kommit mig för ännu. Det skulle ju vara så mycket roligare att göra det på en ny dator...

Nåja, svammel, svammel. Jag hade tänkt svara på bokbloggsjerkafrågan. Frågan lyder:
Hur viktigt är det med research tycker du? Kan det bli för mycket ibland, stör det dig när författaren inte verkar ha någon aning om vad denne skriver, etc.
Research är a och o i en bok. Det finns inget mer irriterande än böcker med felaktig fakta. Jag är sjukskötare och kan irritera mig något enormt på böcker i sjukhusmiljö där det händer sådant som är felaktigt. Samtidigt vill jag säga att jag inte stött på det så väldigt ofta i böcker men desto oftare i filmer och tv-serier. Sen vet man ju inte alltid hur saker och ting stämmer i böcker. Om miljön inte är bekant vet jag inte vad som stämmer i boken. I vissa böcker har författaren med flit ändrat på miljöer och det tycker jag att är helt okej, så länge det framkommer tydligt innan man börjar läsa boken. Visst är det så att en bok där man märker att författaren är väl insatt i ämnet eller känner till miljön är ett nöje att läsa. Jag flaggar för research!

söndag 26 mars 2017

Se mig, Medusa

Se mig, Medusa Se mig, Medusa by Torkil Damhaug
My rating: 3 of 5 stars

Kvinnor hittas dödade med brutala skador som tyder på att en björn har varit framme. Polisen står handfallen. Den enda gemensamma nämnaren mellan kvinnorna är läkaren Axel Glenne.

Handlingen utspelar sig i Norge, från stadsmiljö till skogbeklädda utmarker. Handlingen kommer nära karaktärerna och får ett psykologiskt djup som kryper under skinnet på mig.

Torkil Damhaug håller Jo Nesbö-mått och en norsk deckarstjärna till är tänd. Han är en författare som åker direkt upp på min "intressanta författare"-lista. Se mig, medusa är den första boken som översatts till svenska, i Norge har Torkil Damhaug gett ut ett tiotal böcker! Skynda er att översätta dem!

Tack till Bokfabriken för recensionsexemplaret!

View all my reviews

torsdag 23 mars 2017

Review: Pojken som byggde egna världar

Pojken som byggde egna världar Pojken som byggde egna världar by Keith Stuart
My rating: 3 of 5 stars

Alex och Jodys äktenskap faller sakta sönder. Deras son Sam kräver en hel del uppmärksamhet pga hans autism och Sam har aldrig riktigt kunna handskas med det. Då Alex tvingas vara pappa på deltid blir han plötsligt mycket mera pappa än han någonsin varit. Sakta byggs förtroendet mellan pappa och son upp och en helt ny värld öppnar sig.

Pojken som byggde nya världar är en charmig och gripande historia. Inte för romantiserad utan rakt på sak och ärlig. Kul med vinkling från pappans sida. Författaren vet vad han skriver om och äktheten genomsyrar hela berättelsen. En läsvärd bok oberoende om man har autistiska personer i sin närhet eller inte. Underbart att följa pojken Sams utveckling från en rädd och otrygg larv till en trygg fjäril som övervinner sina rädslor och vågar breda ut sina vingar och flyga iväg mot det okända. Läs den!


View all my reviews

onsdag 15 mars 2017

Syndafloder av Kristina Ohlsson

Recensionsexemplar från Piratförlaget.

Kristina Ohlsson levererar igen! Den sjätte boken om Fredrika Bergman och Alex Recht, Syndafloder, inleds kryptiskt och läsaren leds att tro hemskheter. Korta utdrag ur förhörsprotokoll (bekanta från Kristina Ohlssons böcker om Martin Benner) ger glimtar in i framtiden och vart historien är på väg utan att avslöja för mycket. Jag slukar boken, vill bara läsa vidare.

En man hittas skjuten. Av gärningsmannen hittas inga spår, förutom att mannen har sin dotters vigselring på lillfingret. Begravningsentrepenören Noah är orolig för sin bror. Broderns familj skulle flytta till Autralien för en tid, men sedan de gav sig av har ingen hört något från familjen och hemmet är inte lämnat i sådant skick som man skulle förvänta sig om men flyttade utomlands. Det är ändå ingen som tar Noas oro på allvar. Då flera lik hittas börjar Alex Recht och Fredrika Bergaman ana ett samband mellan fallen. Gärningsmannen lämnar små obegripliga meddelanden till Alex, vilket gör att allt känns väldigt personligt.

Syndafloder är precis det jag önskade och det jag väntat på sedan den senaste boken i serien kom ut. Som att "träffa" gamla vänner. Historien driver bra på, blir absolut inte långrandig. Man får en lagom dos cliffhangers med jämna mellanrum så man måste läsa vidare trots att solen skiner där ute och magen kurrar. Personernas privatliv nästlas också in i historien igen och man vet inte riktigt vad man ska tro och tycka.

Summa summarum. Man kan alltid lita på Kristina Ohlsson. Syndafloder är intensiv och medryckande, en slukarbok. Jag skulle gärna läsa flera böcker i serien, men i slutordet avslöjas att detta var sista boken. Kanske.

fredag 3 mars 2017

Entry Island av Peter May

Recensionsexemplar från Modernista.

Peter May är känd och älskad för sina Shetland-böcker. Nu är han tillbaka med en bok som också utspelar sig i karg miljö, den här gången på en liten ö utanför Canadas kust, Entry Island. Kriminalkommissarie Sime Mackenzie rycker ut från Montreal till Entry Island för att utreda samhällets första mord. Så fort han sätter fötterna på land upplever han att det är mer med fallet än vad man kan se. Den mordmisstänkte känner Sime igen trots att han aldrig sett henne förut.

Parallellt med mordhistorien löper historien om Entry Islands historia, om invånarnas liv och öden. Den historien fängslar mig totalt och jag som inte brukar gilla historiska utsvävelser får inte nog av den. Miljöbeskrivningarna är inte riktigt lika knivskarppa som i de tidigare böckerna, eller så lägger jag bara inte märke till dem. Spännande bok med en paralellhistoria som ger boken sin guldkant.

onsdag 1 mars 2017

Fyra kortisar

Två månader av 2017 har gått och jag ligger redan rejält efter med mina recensioner. Samtliga dessa har jag fått som recensionsexemplar. Här några tankar om var och en av dem. Klicka på titeln så kommer du till handlingen (på Adlibris sida)

Främlingen av Harlan Coben är en spännande och samtidigt skrämmande bok om lögner och deras verkan i människosinnet. Det var en tid sedan jag läst Coben, nu får jag nog läsa ikapp. Spontant gav jag boken tre stjärnor på Goodreads, hade gärna gett en halv stjärna till. Bookmark förlag.

Hemma hos Bettan av Eli Åhman Owetz är en bok som jag åldersmässigt inte riktigt kan sälla mig till. Trots det var det underhållande, lättsam läsning. Kul med en man som huvudperson, fick ibland anstränga mig lite för att komma ihåg det. Små guldkorn i texten hittar jag i kapitel fem där bokbloggare nämns och senare dricks det Söderblandning, ett av mina favorit-tesorter. Två stjärnor fick boken av mig. Bokfabriken.

Lily och bläckfisken av Steven Rowley har hyllats av så gott som alla som har läst den. Men för mig var det inte alls rätt bok i rätt tid. Ibland är det bara så. Jag kan se potentialen, varför boken är så älskad. Språket är fint och temat är livet och döden, kärlek och sorg. Men. Jag stör mig något så oerhört på dialogen mellan hunden och Ted, på diskussionen med bläckfisken. Det kan hända att jag blir utskriven från hela bokbloggarmaffian (#boblmaf) när jag säger att jag inte är någon djurmänniska. Jag har inget emot att andra har djur och gillar mina vänners djur, men egna djur har jag aldrig haft och har inget intresse av att ha heller. Däri ligger troligtvis mitt problem med denna bok. Tyvärr. En stjärna på Goodreads. Louise Bäckelin Förlag.

Versioner av oss av Laura Barnett läste jag redan i december och har tänkt skriva om men inte kommit mig för. Det är en bok som jag knappast skulle ha plockat från hyllan själv, men då jag fick den hemskickad intressenrade den mig tillräckligt för att bli läst. Samma historia i tre versioner. Härligt upplagt! Historierna flätas dessutom in i varandra och man behöver hålla koncentrationen medan man läser. Trots det är det inte tungt att läsa, det blir i stället en njutning. En verklig pärla. Fyra stjärnor ger jag boken som getts ut av Louise Bäckelin förlag.