måndag 21 augusti 2017

Blå villan av Eva Frantz

Bild från förlaget
För ganska jämt ett år sedan debuterade Eva Frantz med feelgooddeckaren Sommarön. Den var bra, men lämnade lite att önska gällande intrigen och upplösningen. Nu ett år senare har författaren rättat till dessa brister.

Blå villan är en mysig deckare som utspelar sig i den lilla staden. Kommissarie Anna Glad får i uppgift att utreda brottet där den berömda lifestylebloggaren Becca blivit nedslagen i sitt hem. Hennes fem år gamla son Bruno hittas mitt på landsvägen av ett ungt par som är på väg hem från en fest, han har mitt i natten gått för att hitta hjälp när mamma ligger och sover och är kletig. Det visar sig att Becca har blivit hotad till livet i kommentarsfältet i sin blogg. Anna Glad letar efter ledtrådar tillsammans med kollegan Peter och försöker samtidigt få rätsida på sitt eget lite småtrista liv med en arbetslös sambo som bara spelar tv-spel dagarna i ända.

Blå Villan är en snäll deckare. Intrigen är riktigt skickligt upplagd och upplösningen får med råge godkänt. Eftersom Eva Frantz till vardags hörs i den ena finlandssvenska radiokanalen här i Finland så känns det som om jag känner henne. Jag läser boken med hennes röst, som om hon berättade för mig. Texten är genuint Evas, de små finurligheterna som man hör i hennes tal på radion känns också igen i boken. Det gillar jag. Jag gillar också karaktärerna i boken. Lilla Bruno som skildras precis som en femåring är. Och den lilla staden, lite sömnig stad med inte så mycket aktivitet, jag ser en viss liten stad framför mig. Jag gillar det vanliga, lugna lite så där finlandssvenska som boken genomsyras av. Anna Glad är en helt vanlig kvinna med vardagliga problem. Jag ser fram emot att följa henne i kommande böcker. För Blå villan är första delen om kommissarie Anna Glad står det på förlagets hemsida. Det utlovar ju flera böcker.

Tack till Schildts & Söderströms förlag för läsexemplaret!

Pappas pojke av Emelie Schepp

Jag har följt Emelie Schepps författarkarriär sedan hon på egenhand gav ut Märkta för livet. Jag har slukat alla böcker efter det, så även nu Pappas pojke. Jag fick ett förhandsexemplar från förlaget, ett exemplar som inte var slutgiltigt korrläst men jag lät inte de små skrivfelen störa mig. Boken kom i en fin låda med blommor som dekoration, en fin gest från förlaget.

Här kan du läsa vad boken handlar om. För varje bok som Emelie Schepp ger ut växer mina förväntningar och än har jag inte blivit besviken. Pappas pojke fångar mitt intresse från första sidan. Janas bakgrund har en avgörande roll i varje bok. Jag är glad över att det i den här boken inte går helt över styr med hennes inblandning och lagöverträdelserna blir inte alltför grova. Jana börjar också våga visa känslor, helt i rätt tid. Också kriminalinspektör Mia Bolander tar det lite mer lugnt i den här boken, trots att hon nog har sina eskapader och äventyr.

Emelie Schepp är en etablerad författare. Jag gläder mig över att hennes böcker håller måttet, att hon inte spårar ur och blir "kommersiell", vet ni vad jag menar? Att historien och intrigen är i huvudsak att personerna och deras liv och relationer inte tar över. Det är balans. Det är det som gör att böckerna är så bra. Det är uttänkt med eftertanke. Här tycker jag att Emelie Schepp är hästlängder före Camilla Läckberg och Sofie Sarenbrant till exempel. Jag riskerar väl få ilskna förläggare efter mig med detta uttalande, men det står jag för.

Det är sträckläsningsvarning över Pappas pojke. För mig blev det seriös sträckläsning där allt annat fick vänta. Historien är trovärdig och rapp, inget onödigt ältande. Bara sak och intrig från början till slut. Jag ser fram emot att se vilka utmaningar Jana Berzelius ställs inför i framtiden och vad vi ännu ska få veta om hennes bakgrund i kommande böcker. Må de bli många!

Tack till HarperCollins Nordic för läsexemplaret!

torsdag 17 augusti 2017

I samtal med Emelie Schepp


Under Crimetime Gotland hade jag förmånen att få ett samtal med Emelie Schepp. (Kolla in hemsidan, den är riktigt snygg) Varje gång jag träffar henne slås jag av hur trevlig hon är och hur lätt det är att prata med henne.  Vi har träffats några gånger nu så det känns som om jag känner Emelie lite grann. Vi pratade lite dittan och dattan innan vi kom in på hennes skrivande och böckerna om Jana.

Emelie var egenutgivare till först så där lades nog grunden för tryggheten i författarskapet. Hon känner sig trygg med Jana men tar också gärna hjälp i skrivandet, hjälp av förlaget, teamet bakom utgivningen för att boken ska bli så bra som möjligt. Men författaren har nog ändå alltid sista ordet och för Emelie är det magkänslan som styr hennes skrivande. Det gäller att våga lita på den.

Emelie har kontrakt på ytterligare två delar i serien om Jana Berzelius. Hon har ytterligare historier i huvudet så hon (och jag och många med mig) hoppas på att få kontrakt för ytterligare böcker. Det kommer nog inte att bli något problem! Emelie har grundhistorien om Jana klar för sig men har inte skissat upp precis vad som kommer att hända i vilken bok. I och med att hon inte vet hur många delar som kommer att ges ut så är inte planen helt klar. Därför utvecklas händelserna lite an efter. Emelie vet vart hon vill släppa Janas hand men så är det alla andra händelser i boken, brottet och utredningen, så det gäller att tänka efter och ha en röd tråd genom hela boken, speciellt när det gäller en serie. "Man kan ju inte ha död på alla karaktärer och sen börja om" säger Emelie och skrattar. Det är viktigt att karaktärerna utvecklas och vara med om utmaningar som man ska lösa genom hela seriens gång eller kanske bara bok för bok så det är en utmaning att få allt att stämma.

Emelie berättar att det är jobbigt att släppa boken då den ska skickas till tryck. Då man är inne i skrivprocessen lever man med karaktärerna och det känns tomt att vara tvungen att släppa dem. Karaktärerna finns med i Emelies drömmar, hon har upprepade gånger drömt att hon själv slåss när hon skriver böckerna. Vilket är helt olikt Emelie.

Då vi kommer in på ämnet fritid, familjetid, berättar Emelie att hon tycker att hon har tid för familjen också medan hon skriver. Hon jobbar hemma, strukturerat 8-17, så hon är hemma när barnen kommer från skolan. Men då man kommer in i redigeringsfasen kan det bli 20 timmar jobb om dagen. Den fasen är ändå bara en viss period, den håller inte på i all oändlighet. Det är samma sak med boksläpp, det är ungefär en månad intensivt jobb och mycket resor. Emelie försöker alltid resa tillsammans med sin man Henrik och de har ett bra nätverk som kan ta hand om barnen. De vet att det bara är en period, sedan är Emelie hemma igen, hemma på heltid. Tills allt börjar om igen med nästa bok. (Vilket jag gärna ser att sker så snabbt som möjligt)

Författarskapet är inte bara skrivande i dagens läge. Det är mycket offentlighet. Samtidigt måste man som författare var noga med att prioritera skrivtiden, att inte all tid går åt till att göra en massa annat. Emelie har stor hjälp av att Henrik sköter allting runt författarskapet med till exempel bokningar så då får Emelie mer tid till att skriva.

Emelie upplever det inte som jobbigt att vara en offentlig person. Hon tycker om att träffa sina läsare och vill ha en låg tröskel till läsarna. Hon är ju ändå bara en vanlig människa, en vanlig läsare i grund och botten. Jag uppskattar det att Emelie vill vara tillgänglig för läsarna, så att till och med jag vågar ha en pratstund med henne. Emelie vill träffa läsarna, vill stå hela dagen på mässgolvet och träffa läsare, inte bara stå en timme och signera vid ett bord.

Emelie hade ett ganska späckat schema under Crimetime Gotland men hon såg fram emot att lyssna och samtala med andra författare. Hon tipsade mig om programpunkten Brottsplatsundersöknig, det skulle hon och Henrik gå på. Henrik tipsade mig om att Emelie kommer att besöka Finland i slutet av september då Vita spår släpps på finska. Det lönar sig att gå och träffa henne då man har möjligheten, en varm, öppen och hjärtlig person som är genuint glad över att man vill läsa hennes böcker.


Jag är glad och tacksam över stunden jag fick samtala med Emelie och Henrik. Vi ses igen en annan gång! Den 21.8 släpps Pappas pojke. Titta in här på bloggen då så får du veta vad jag tyckte om den. Och har du mot förmodan inte läst Emelies böcker ännu så har du en jättebra serie att hugga tänderna i. Ni vet så där som att man nästan önskar att man hade serien oläst och bara få sträckläsa. Den känslan.

tisdag 8 augusti 2017

Crimetime Gotland dag 3 och summering

I skrivande stund sitter jag hemma i soffan och försöker återhämta mig från en alldeles underbar festival. Jag hann inte skriva om lördagen i lördags för vi hyrde bil på eftermiddagen och körde iväg till raukarna på Fårö.
Festival-lördagen inledde jag med att lyssna på ett samtal om ondskans psykologi. Under Helena Dahgrens igen suveräna vägledning samtalade Torkil Damhaug och Mariette Lindstein om ondska och onda handlingar. Jag har läst Torkils bok Se mig, medusa och i den framgår verkligen den ondska som människan kan åstadkomma. Mariettes böcker har jag inte läst, fick den nyaste hemskickad för någon vecka sedan. Har för mig att man borde läsa dem i rätt ordning, så jag måste läsa ikapp lite först.
En annorlunda, men mycket intressant programpunkt var Brottsplatsundersökning. Två brottsplatsundersökare berättade och demonstrerade hur det går till på en brottsplats. Jag hade ganska realistisk bild märkte jag, men i riktiga livet tar allt naturligtvis mycket längre tid än på tv eller i böcker. Det jag inte visste var att fingeravtryck i sista hand tolkas av människor. Datorn sållar ut ett antal träffar men en människa gör sista bedömningen.
Den sista programpunkten jag gick på var Nya krim- och dramatrender. Det var i samarbete med C More och Tv4 och i panelen satt författarna Mats Strandberg och Martin Österdal (också tidigare chef på SVT), Tv4 programchef Josefin Tengblad och agenten Tor Jonasson. Vi fick se en trailer som utlovar många spännande stunder i tv-soffan med Tv4 påslagen. En intressant diskussion om vad som är på gång och vad som lockar tittare. Josefin Sundström var moderator.
Summa summarum så är jag helt överväldigad av Crimetime Gotland. Upplägget med korta (30-45 minuter) samtal är helt suveränt. Miljön mitt i gamla Visby är som gjord för denna festival. Det är korta avstånd mellan evenemangsplatserna och om man har någon minut över hinner man ta en fika eller fotografera muren, ruiner eller vackra dörrar innan följande samtal börjar. Varje samtal jag var på var otroligt intressanta och bra. Man rycktes med och blev varm i själen och kunde fortsätta lyssna hur länge som helst.

Jag har på Instagram utropat Helena Dahlgren till Moderator med stort M. Hennes förmåga att få även de mest stela och nervösa författare att slappna av och öppna sig är helt suverän. Hon ledde varje samtal med en otrolig sakkunnighet och hon var helt trygg i sin roll. Jag är lite stolt över att höra till #boblmaf dit också Helena hör och fick till min stora glädje ett signerat exemplar av hennes bok Orkidépojken.
Jag kommer att återvända till Crimetime Gotland, vet inte om det blir nästa år men något år ska jag dit igen. Stämningen, samtalen, vackra Visby finns kvar i mitt hjärta och varje gång jag dricker te från Kränku tänker jag tillbaka på allt jag upplevde där.

fredag 4 augusti 2017

Crimetime Gotland dag 2

Jag känner att jag är så på rätt ställe. Den här festivalen är mycket mera min grej än bokmässan, har jag sagt det förut? Morgonen började med samtal med My story med Elly Griffiths, igen suveränt samtal lett av Helena Dahlgren. Elly (eller Domenica) är en härlig, varm person, ett nöje att lyssna på henne.

Följande story var Jane Harpers, kul att höra lite mer bakgrund om hur hennes bok kom till.

Svenska deckare i världen var också en intressant diskussion med jenny Rogneby, Emelie Schepp och Anders de la Motte. Pappas pojke kom till ön precis under samtalet, så det gick att köpa boken trots att den kommer ut först om två veckor.

I seminariet Thriller stars diskuterade Lars Kepler-duon och Emma Donoghue om skrivande, karaktärer och skapande. Det bästa med alla seminarierna är nog det att man får en helt annan bild av författarna då man hör dem berätta om sina böcker. Jag förstummas av att någon kan få ihop en historia som blir en bok, med innehåll som håller ihop. Tack och lov för det!

Linda bloggar live från seminarierna, så kolla upp hennes blogg för ingående rapporter. Inläggen är taggade Böcker allmänt, så man borde hitta dem också senare. Jag lyfter på hatten åt Linda för den utmärkta rapporteringen hon gör!

Dagen avslutades med release party för Elly Griffiths nionde bok om Ruth, Dolt i mörker och Caroline Erikssons nya bok Hon som vakar. Vi var en trogen grupp ur #boblmaf representerade på festen, kul att träffa "bekanta". Jag vågade mig fram till Elly Griffiths och beklagade mig över att jag inte hade något hon kunde signera då jag har alla böckerna på Kindlen, men hon var glad då hon hörde att jag förhandsbeställt alla böcker så fort det går.

En dag återstår. Härligt!

torsdag 3 augusti 2017

Crimetime Gotland dag 1

Ni vet känslan när man har väntat länge på något och dagen äntligen är här. Och när allt bara är så rätt. Det är svårt att hitta ord för känslorna just nu. Ett 45 minuters och ett 35 minuters flyg tog oss (syrran, mamma och mig) till Visby. Jag rusade genast iväg och träffade Emelie Schepp för ett samtal med henne och hennes man. Mera om det i ett eget inlägg senare.

Det tog sin tid att ta sig från flygfältet till hotellet så jag missade några programpunkter jag hade tänkt gå på. Efter samtalet med Emelie Schepp blev jag uppringd av Radio Vega för en kort intervju om vad jag egentligen gör här. Det går att lyssna på inlägget på Arenan, ca. 44:24 in i inlägget. Det gick i alla fall bra att lyssna på det här i Visby, så det borde inte vara begränsat till Finland.

Höjdpunkten för dagen var Afternoon Tea med Elly Griffiths, Jane Harper och Greg Hurwitz och med Helena Dahlgren som moderator. Ett härligt samtal om karaktärer, skrivprocesser, döda katter och mord.

Efter dag ett känns det som om jag redan fått det jag ville få ut av festivalen. Då jag dessutom fick äta rökta räkor till middag var min dag fulländad. Får se vad morgondagen hämtar med sig.

söndag 30 juli 2017

Crimetime, countdown

I skrivande stund är det 3 dagar, 3 timmar och 28 minuter tills Crimetime Gotland kör igång. Jag är så peppad! Sällan har jag varit så väl förberedd inför ett bokevent som nu. Det känns som om deckarfestivalen är mer min grej än bokmässan faktiskt. Jag har till och med plockat ut programpunkterna jag inte vill missa. Får se om jag kommer att hålla schemat. Två av höjdpunkterna äger rum genast på torsdagen, nämligen min privata pratstund med Emelie Schepp och Afternoon Tea med Elly Griffiths. Efter det är allt annat bonus.

lördag 22 juli 2017

Liane Moriarty - älska eller inte älska?

Jag läste Big Little Lies av Liane Moriarty i juni. Boken var bra, riktigt bra. Historien byggdes upp på ett lite annorlunda sätt från att man visste att något fruktansvärt hade hänt, någon var död, men man visste inte vem. Jag gillade upplägget och drogs in i historien och sträckläste.

Sedan såg jag tv-serien. Det blev bara platt fall. Boken var så mycket bättre. Så är det ju vanligtvis, men jag hade ändå höga förväntningar på tv-serien med bl.a Nicole Kidman i en av huvudrollerna.

Nu känner jag ett sug att läsa också andra böcker av Liane Moriarty. Jag ser på Amazon att hon gett ut sex böcker. Ska man läsa dem i ordningsföljd, är alla värda att läsas? De är ingen serie, så ordningen spelar säkert ingen roll, men är det någon som läst alla och som kan säga om hon utvecklas som författare eller är alla böcker bara lika bra?

onsdag 19 juli 2017

Förberedelserna fortsätter


Sällan har jag känt mig så förberedd inför ett bokligt evenemang. Jag brukar få en smula ångest när jag känner att jag borde läsa in mig på någon viss författare inför något evenemang. Jag som hatar allt som andas måste-läsning.

Nu inför Crimetime Gotland har jag ändå läst en hel del. Jag hade förmånen att få ett förhandsexemplar av Emelie Schepps nya bok, Pappas pojke, som kommer ut senare i augusti. Den fick gå före alla andra böcker. Recensionsdatum är 21.8, så jag håller mina tankar och åsikter för mig själv än så länge. Så har jag också läst Jane Harpers The Dry (Hetta), för hon är på Afternoon Tea med Elly Griffiths. Hennes senaste bok, The Chalk Pit, läste jag redan i vintras då den kom ut. Den tredje författarenågra två veckor kvar.
n som medverkar på testunden är Greg Hurwitz. Av honom har jag inte ännu läst någonting, men än är det

Annat som jag ännu håller på med är Spel av Anna Roos. Hon medverkar i en diskussion om antihjältar och -hjältinnor tillsammans med bl.a Emelie Schepp. Emma Donoghue skriver historiska historier (vilket inte är mitt område) men boken The Wonder fångade mitt intresse och den är riktigt bra. På svenska kommer boken ut i augusti på Louise Bäckelin förlag med titeln Miraklet. Kanske jag måste börja öppna mitt sinne för historiska böcker, detta är redan andra boken som jag gillar riktigt bra som utspelar sig på 1800-talet. Jane Harper och Emma Donoghue diskuterar The Crime Scene, hurudan miljö som passar för en "ond" historia.

Så jag börjar känna mig förberedd. Det känns kul att ha läst flera för mig nya författare, för att inte tala om alla författare som jag läst redan tidigare. Här hittar du en lista på alla medverkande författare.

tisdag 11 juli 2017

Crimetime Gotland

Sitter här och knåpar ihop ett festivalprogram för mig själv. Botaniserar bland det digra programmet och plockar ut det jag vill se och höra. Konstaterar att man måste välja och välja bort. Mycket går på varandra, för mycket bra händer på samma gång. Höjdpunkten blir Afternoon Tea med Elly Griffiths. Och så ser jag fram emot att få träffa Emelie Schepp. Och mycket, mycket mer. Här hittar du hela programmet.

22 dagar kvar. Kommer du?

söndag 25 juni 2017

Edenbrooke av Julianne Donaldson

Recensionsexemplar från Louise Bäckelin förlag.
Översättning: Tove Janson Borglund

Jane Austen möter Downton Abbey! Jag är lite allergisk mot historia och historiska böcker men med ett omslag som andas underbar romantik, vackra klänningar och ett slott så gav jag boken en chans. Och jag sträckläste! Historien är inte originell, men man blir på gott humör och underhålls några timmar. Jag fnissar högt ett par gånger och får den där varma känslan inombords som man får när man får vara med om något bra. Och vad är väl bättre än det?

Julianne Donaldson har gett ut en bok till, Blackmoore. Den kommer på svenska i höst. Jag kommer att läsa den med, frågan är bara om jag orkar vänta till hösten eller läser den på engelska redan i sommar.

Här kan du kolla upp handlingen i Edenbrooke.

torsdag 15 juni 2017

Något du inte vet att jag vet av Birgitta Bergin

Något du inte vet att jag vet
Recensionsexemplar från Bokfabriken.

Jag har inte läst första boken och där har jag helt klart gjort en miss. Det tar tid att komma ifatt, veta vem är vem. Släktträdet i början av boken var till stor hjälp. Historien är underhållande och hjärtlig och jag känner med karaktärerna i deras strävan till att ställa allting till rätta. Åtminstone med nästan alla.

Birgitta Bergin är en författare som jag inte riktigt kommit ihåg. Det får jag skämmas över och läsa ikapp. Jag läste En oemotståndlig affär i december 2015 och sedan dess har hon gett ut flera böcker. Något du vet att jag inte vet kom som en överraskning på posten. En mycket angenäm överraskning!

tisdag 13 juni 2017

Murder Bag av Tony Parsons

Murder bag Recensionsexemplar från Bokfabriken

För en tid sedan fick jag två böcker från Bokfabriken. Del ett och två i Max Wolfe-deckarserien. Härligt att direkt få två böcker som hänger ihop, speciellt om man gillar den första. Och visst gör jag det. Det är lite Amerikanskt stuk över historien, rått och blodigt, men med London som miljö och engelska kriminalkommissarier blir det så bra. Jag sträckläser, tydligen var historien passligt spännande och medryckande för mig just nu. Jag gillar att huvudpersonen är ensamstående pappa och att dottern och vardagen får vara med i historien.

Lite onödiga tvister blir det i slutet, historien hade klarat sig utan en del av dem. Men allt i allo är boken ett självklart val för alla deckarälskare. Jag kommer att läsa tvåan inom kort.

söndag 11 juni 2017

Bokminnen

Annika tänker tillbaka på det ljuva 80-talet och undrar den här veckan vilket är det första/starkaste minnet av böckernas underbara värld jag har.

De minnen jag gång efter annan återkommer till är mina turer till det lilla filialbiblioteket som fanns nära där jag bodde. Jag bar hem högvis med böcker och slukade dem. Jag minns ännu mitt lånenummer som man skulle skriva på kortet i boken. De korten var ganska praktiska för man kunde ju från kotet kolla om man läst (lånat) boken tidigare. Jag har aldrig varit bra på att hålla reda på vilka böcker jag läst och då på 80-talet fanns det inga bokbloggar eller digitala läsdagböcker som man när som helst kan kolla upp. Då var det lilla kortet bra att ha! Jag gjorde också min arbetspraktik "prao" på bibban då jag gick i nian, och då var jag ännu fast besluten om att bli bibliotekarie. Sen blev det inte så.

Tillbaka till biblioteket. Jag läste i ganska tidig ålder alla böcker som fanns i barn och ungdomshyllan och fick börja leta efter läsbart i vuxenhyllan. Det blev en blandning av tunga klassiker och romantik som fick mig att rodna. Nu bor jag inte i samma stadsdel mera och besöker sällan det biblioteket. Det är ändå det biblioteket som står mitt hjärta närmast och jag kan ännu känna doften i trappuppgången.

fredag 2 juni 2017

Bokrelaterade sommarplaner

Annika undrar i veckans bokbloggsjerka vad vi har planerat för "bokligt" i sommar. Höjdpunkten för mig är nog Crimetime Gotland i början av Augusti. Jag har inte besökt festivalen tidigare och ser främst fram emot att lyssna på Elly Griffiths och Emelie Schepp. Jag måste så småningom börja kolla upp programmet, har endast seminariepasset klart. Skulle vara kul att ha en bloggträff också. Vad säger ni? Vem är på väg dit? Ska vi organisera något?

Annars har jag inte planerat min läsning, jag är ju inte den mest organiserade typen. Jag läser det som jag känner för. Under semestern brukar jag läsa en hel del och jag kan inte precis påstå att jag inte skulle ha olästa böcker i hyllan. Jag har ledigt nästa vecka och sedan jobbar jag 5 veckor innan den egentliga semestern. Ett litet moln på blogghimlen är att jag har ont i min höga armbåge, så jag borde vila den i stället för att sitta vid datorn. I och för sig betyder det ju mera lästid så inget ont som inte för något gott med sig!


söndag 28 maj 2017

... får leken tåla av M.J. Arlidge

... får leken tåla
Tack till Lind & co för recensionsexemplaret!
Originalets titel: Liar, liar
Översättning: Lena Kamhed

Den fjärde boken i serien on Helen Grace ...får leken tåla är en gastkramande historia från början till slut. Den oerhörda ondskan i handlingen håller mig fången från början till slut. M.J. Arlidges böcker är väl bearbetade, det finns inget onödigt, inget man kunde ha lämnat bort i texten. Men ändå tillräckligt. Personerna är genomtänkta och man får veta precis så mycket man behöver om var och en av dem för att hålla intresset vid liv. Som i de tidigare böckerna är brotten i den här boken onödiga och våldsamma, onda, sjuka handlingar. Slutet lovar ännu en oemotståndlig historia, tvisten överraskade mig totalt. Får se om jag kan hålla mig tills den kommer på svenska, på engelska heter den Little boy blue. Allt som allt finns det i dags dato 7 delar i serien.

Jag avundas alla som har hela den här serien oläst ännu. Den svenska upplagan av serien är sjukt snygg (ursäkta mina hänförda "kraftuttryck"), titlarna hänger på sätt och vis ihop, älskar det!

måndag 22 maj 2017

Bakom din rygg av Sofie Sarenbrant

Bakom din rygg Recensionsexemplar från Bookmark förlag

Bakom din rygg av Sofie Sarenbrant beskrivs som "Ett gastkramande triangeldrama" och psykologisk thriller. Mina förväntningar hade skruvats upp rejält under vinterns och vårens lopp tack vare marknadsföringen framför allt på sociala media. Jag förväntade mig rysligheter som skulle kräva läsning i dagsljus. Det var ändå inte fullt så läskigt. Inte jätteläskigt alls faktiskt.

Historien utspelar sig på Stockholms trendigaste frisörsalong. Angelina har nyligen börjat jobba där och det gillar inte Jenny. Angelina stjäl ägaren Stefanos uppmärksamhet och hon verkar också stjäla Jennys kunder. Då två av salongens kunder mördas brutalt trappas händelserna upp och ingen vet vem man kan lita på.

Bakom din rygg är upplagd så att det inte är någon polis eller åklagare eller annan dylik person som är i huvudrollen, utan historien växlar mellan de tre frisörernas berättelser. Det är kanske det som gör mig fundersam och jag väntar hela tiden att polisundersökningen av morden ska komma igång. Det händer ändå i bakgrunden och personerna kallas in för förhör an efter. Jag väntar hela tiden på att spänningen ska trappas upp men det släpper liksom inte riktigt.

Detta är inte författarens bästa bok, men helt underhållande läsning. Det är korta kapitel och språket är lättläst och underhållande. En "hängmattebok" helt klart!

lördag 20 maj 2017

Bokbloggsjerka på ny dator!

Äntligen har jag fått en ny dator. Jag beklagade visst mig för en tid sedan över min gamla långsamma dator. Nu njuter jag i fulla drag och försöker lära känna min macbook. Ett passligt inlägg att börja med är Annikas jerka, speciellt när frågan inte är svårare än:

"Vad läser du just nu?"

Jag har några sidor kvar i Sofie Sarenbrants nya bok Bakom din rygg. Vad jag tycker om den får jag inte avslöja förrän 22.5, så titta gärna in på bloggen då om boken intresserar.

Bara jag läst klart Bakom din rygg ska jag börja med ...får leken tåla av M.J. Arlidge. Det är fjärde delen i Helen Grace serien och de tidigare delarna har varit helt superba.

Vid sängen har jag Shopaholic to the rescue och i Kindlen har jag några sidor kvar i Camilla Läckbergs Häxan. Ett sammelsurium med något för varje läge och sinnesstämning. Just så som jag vill ha det!

tisdag 16 maj 2017

Jag ska hitta dig av Pernilla Ericson

Jag ska hitta dig
Recensionsexemplar från Harper Collins Nordic

Klicka här för att läsa om handlingen.
Jag beundrar människor som sätter sig ner och skriver en historia och en så bra historia dessutom. Det är just vad Jag ska hitta dig av Pernilla Ericson är. En rysligt bra historia. Karaktärerna som vi lärde känna i den förra boken är klockrena. De bär på sina hemligheter men är trovärdiga och jag är glad över att få återse dem. Tempot är högt och historien är bra uppbyggd. Det är fräscht och annorlunda att man från början vet vem som är jagad och vem som jagar. Spänningen byggs upp an efter och jag kan inte sluta läsa. Så under helgen som gick gick jag och bar omkring på boken och stal till mig en lässtund här och där. Jag älskar känslan av en bok som fångar mig så att jag inte får ro innan jag läst klart den.

Fortsätt skriva Pernilla, jag vill återse Erlagruppen!Tack till förlaget för boken!


torsdag 11 maj 2017

Händig man sökes av Jöns Hellsing

Händig man sökes Recensionsexemplar från HarperCollins Nordic

Klicka här för att läsa "baksidestexten"

En bok som växlar mellan att vara en Harlekinroman, komedi och deckare går på den tunna linan för att vara för mycket av allt. Ganska långt in i boken var jag ännu tveksam om jag skulle läsa vidare. Den vindpinade skotska miljön bidrog till att jag läste vidare och jag blev belönad. Boken visade sig att också ha ett djup och blir en behaglig läsupplevelse. Jag hade klarat mig med lite mindre heta sexscener, de fick mig nästan att blunda. Som tur (för mig) tog de slut och själva historien kunde komma fram.

Händig man sökes är första delen i vad som är tänkt att ska bli en trilogi. Jag är svag för hisnande vindpinade brittiska landskap så jag kommer nog att se hur del två står upp mot denna bok. En boktok som jag blir också lite smickrad av att få boken med en personlig signering.

tisdag 9 maj 2017

Öga för öga, tand för tand av Mats Ahlstedt

Öga för öga, tand för tand
Recensionsexemplar från Bokfabriken

Klicka här för att läsa "baksidestexten"

Jag har inte läst något av Mats Ahlstedt förut. Öga för öga, tand för tand är andra delen i serien om profileraren Ella Werner. Kanske jag missat något då jag inte läst första delen, men det gick bra att hoppa in i händelserna. Ella är en av dessa huvudpersoner som har ett mörkt förflutet och det jagar henne.

Tempot är passligt högt, det händer och sker. Spänningen stiger an efter som Ella kommer närmare sanningen. Karaktärerna är genomtänkta och trovärdiga. En riktigt bra, underhållande psykologisk thriller.

söndag 7 maj 2017

Eldpojken av S.K. Tremayne

Eldpojken

Recensionsexemplar av Lind & co
Översättare Ylva Mörk
Originalets titel The Fire Child

Klicka här för att kolla in "baksidestexten"

Mystik, magi, hallucinationer, skräck, hisnande vyer. Det är Eldpojken gjord av. Det tar ordentligt fart i andra halvan av boken och det blir allt mer skruvat. Jag hade tidvis svårt att hänga med i skruvarna, i svängarna mellan realitet och inbillning/hallucinationer. Jag hålls ändå fängslad och läser i rasande takt. Upplösningen är överraskande, I did not see that coming.

Det blev ändå bara tre stjärnor av fem, mest på grund av den lilla segheten i början och det att jag inte alltid visste vad jag skulle tro. Men helt klart kommer jag att läsa framtida böcker av författaren.

torsdag 20 april 2017

Förnedringen

Förnedringen Förnedringen by Tinna Lindberg
My rating: 3 of 5 stars

Recensionsexemplar av författaren och Blue Publishing.

Jag måste erkänna att jag blir rätt så ivrig (och hedrad) då författare själva kontaktar mig och hör sig för om jag skulle vara intresserad av att läsa hens bok. Så gjorde Emelie Schepp då hon själv gav ut sin första bok och nu ger hon snart ut den fjärde boken! För en tid sedan fick jag ett mejl av Tinna Lindberg, jurist och diplomat på Utrikesdepartementet. Hon har precis gett ut sin debutroman, Förnedringen. Det är en spänningsroman som utspelar sig i Thailand, i svenskkolonin på Koh Lanta. Jag har aldrig varit till Thailand och efter den här boken vet jag inte om jag vill åka dit heller.

Svenska män hittas döda, fastsurrade på elefanter. De har inget på nedre delen av kroppen och på ryggen har någon nålat fast citat ur FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Sveriges ambassadör Viktoria Lindh förstår att hennes karriär står på spel ifall dessa fall inte klaras upp. Den Thailändska polisens utredning verkar inte leda någon vart så Viktoria bedriver en egen parallell utredning.

Tinna Lidberg levererar. För att vara en debutroman är boken riktigt, riktigt bra. Jag hade gärna läst vidare, hade gärna sett att vissa händelser och personer fått lite mera utrymme i boken. Jag kan förstå förlagens uppmaning om att "jobba på manuset" till en debuterande författare, men Tinnas text är bra och storyn intressant med sitt annorlunda upplägg så boken kunde gärna ha fått ha flera sidor. Författarens bakgrund som diplomat bidrar till huvudpersonens trovärdighet.

Jag ser fram emot att följa Tinnas författarkarriär och hoppas att hon håller sig till Viktoria Lindh, det finns säkert mycket vi inte fick veta om henne ännu i den här boken.

tisdag 18 april 2017

Konklaven

Konklaven Konklaven by Robert Harris
My rating: 3 of 5 stars

Recensionsexemplar från Bookmark förlag.
Översättning Svante Skoglund
Sidantal 283

Den katolska kyrkan har många ritualer och traditioner som kan verka konstiga och förvirrande för oss som inte är invigda. Samtidigt är det något fascinerande över mystiken som omger den katolska kyrkan. I Konklaven får vi en liten inblick i ritualen om hur det går till att välja en ny påve.

118 kardinaler låses in i Sixtinska kapellet för att rösta fram en ny påve. De får inte ha någon kontakt med världen utanför. En ny påve har utsetts då en av kardinalerna har fått två tredjedelar av rösterna. Vi får följa med röstningarna och i början fördelar sig rösterna över många kandidater. Kardinal Lomeli leder konklaven och under timmarna och dagarna som går avslöjas oroväckande drag hos de mest populära kandidaterna. Ju längre tid det tar innan den vita röken letar sig upp genom skorstenen desto mer oroväckande signal ger det för omvärlden om enheten inom kyrkans ledning.

Robert Harris är Thrillermästaren. Även om Konklaven klassas som thriller tycker jag inte att den är så spännande. Det är mer intressant och lärorikt. Huruvida handlingen stämmer ihop med verkligheten kan jag inte uttala mig om, men jag köper det. Det är stillsamt och heligt samtidigt som det "kokar i kulisserna". En bra kombo!

söndag 9 april 2017

The Chalk Pit

The Chalk Pit The Chalk Pit by Elly Griffiths
My rating: 4 of 5 stars

Alltid ett nöje att träffa Ruth Galloway, arkitekten som snubblar på trubbel och mord titt som tätt. Nu äntligen tycks Ruth ha kommit över sin skam över sin vikt för den nämns inte en enda gång. Också annat nojande (ni som har läst serien vet vad jag menar) har skalats bort och Ruth verkar vara rätt så nöjd med sitt liv. Hon blir inblandad i historien med de dödade uteliggarna och de försvunna kvinnorna och hennes roll blir avgörande i uppgörelsen.

The Chalkpit är inte lika spännande som de tidigaste böckerna om Ruth men minst lika bra. Också alla andra gamla bekanta bland andra Harry, Cathbad och Cassandra figurerar i boken. Det är som att se på en ny del av en film eller serie när man får läsa om alla igen. Boken slutar med en ganska lång epilog. Jag hoppas innerligt att det kommer flera delar. Inte kan vi läsare lämnas riktigt så här.

Boken kan bevakas på Adlibris, kommer ut i maj.

View all my reviews

fredag 31 mars 2017

Bokbloggsjerka

Det var länge sedan jag deltog i Annikas bokbloggsjerka. Jag är väldigt slö med att slå på datorn nuförtiden, det är så mycket lättare att bara använda iPaden. Det är bökigt att blogga via paddan, inläggen blir inte som jag vill. Bilderna hamnar lite var som helst och trots att det går enkelt att skriva så är det inte samma sak som att skriva på datorns tangentbord. Därav har min blogglust avtagit och jag har övervägt olika alternativ. Det alternativet jag helst skulle ta till är en ny dator, en MacBook. Det är bara några shilling som sätter stopp på den drömmen. Jag har också övervägt att flytta bloggen till Wordpress, men inte kommit mig för ännu. Det skulle ju vara så mycket roligare att göra det på en ny dator...

Nåja, svammel, svammel. Jag hade tänkt svara på bokbloggsjerkafrågan. Frågan lyder:
Hur viktigt är det med research tycker du? Kan det bli för mycket ibland, stör det dig när författaren inte verkar ha någon aning om vad denne skriver, etc.
Research är a och o i en bok. Det finns inget mer irriterande än böcker med felaktig fakta. Jag är sjukskötare och kan irritera mig något enormt på böcker i sjukhusmiljö där det händer sådant som är felaktigt. Samtidigt vill jag säga att jag inte stött på det så väldigt ofta i böcker men desto oftare i filmer och tv-serier. Sen vet man ju inte alltid hur saker och ting stämmer i böcker. Om miljön inte är bekant vet jag inte vad som stämmer i boken. I vissa böcker har författaren med flit ändrat på miljöer och det tycker jag att är helt okej, så länge det framkommer tydligt innan man börjar läsa boken. Visst är det så att en bok där man märker att författaren är väl insatt i ämnet eller känner till miljön är ett nöje att läsa. Jag flaggar för research!

söndag 26 mars 2017

Se mig, Medusa

Se mig, Medusa Se mig, Medusa by Torkil Damhaug
My rating: 3 of 5 stars

Kvinnor hittas dödade med brutala skador som tyder på att en björn har varit framme. Polisen står handfallen. Den enda gemensamma nämnaren mellan kvinnorna är läkaren Axel Glenne.

Handlingen utspelar sig i Norge, från stadsmiljö till skogbeklädda utmarker. Handlingen kommer nära karaktärerna och får ett psykologiskt djup som kryper under skinnet på mig.

Torkil Damhaug håller Jo Nesbö-mått och en norsk deckarstjärna till är tänd. Han är en författare som åker direkt upp på min "intressanta författare"-lista. Se mig, medusa är den första boken som översatts till svenska, i Norge har Torkil Damhaug gett ut ett tiotal böcker! Skynda er att översätta dem!

Tack till Bokfabriken för recensionsexemplaret!

View all my reviews

torsdag 23 mars 2017

Review: Pojken som byggde egna världar

Pojken som byggde egna världar Pojken som byggde egna världar by Keith Stuart
My rating: 3 of 5 stars

Alex och Jodys äktenskap faller sakta sönder. Deras son Sam kräver en hel del uppmärksamhet pga hans autism och Sam har aldrig riktigt kunna handskas med det. Då Alex tvingas vara pappa på deltid blir han plötsligt mycket mera pappa än han någonsin varit. Sakta byggs förtroendet mellan pappa och son upp och en helt ny värld öppnar sig.

Pojken som byggde nya världar är en charmig och gripande historia. Inte för romantiserad utan rakt på sak och ärlig. Kul med vinkling från pappans sida. Författaren vet vad han skriver om och äktheten genomsyrar hela berättelsen. En läsvärd bok oberoende om man har autistiska personer i sin närhet eller inte. Underbart att följa pojken Sams utveckling från en rädd och otrygg larv till en trygg fjäril som övervinner sina rädslor och vågar breda ut sina vingar och flyga iväg mot det okända. Läs den!


View all my reviews

onsdag 15 mars 2017

Syndafloder av Kristina Ohlsson

Recensionsexemplar från Piratförlaget.

Kristina Ohlsson levererar igen! Den sjätte boken om Fredrika Bergman och Alex Recht, Syndafloder, inleds kryptiskt och läsaren leds att tro hemskheter. Korta utdrag ur förhörsprotokoll (bekanta från Kristina Ohlssons böcker om Martin Benner) ger glimtar in i framtiden och vart historien är på väg utan att avslöja för mycket. Jag slukar boken, vill bara läsa vidare.

En man hittas skjuten. Av gärningsmannen hittas inga spår, förutom att mannen har sin dotters vigselring på lillfingret. Begravningsentrepenören Noah är orolig för sin bror. Broderns familj skulle flytta till Autralien för en tid, men sedan de gav sig av har ingen hört något från familjen och hemmet är inte lämnat i sådant skick som man skulle förvänta sig om men flyttade utomlands. Det är ändå ingen som tar Noas oro på allvar. Då flera lik hittas börjar Alex Recht och Fredrika Bergaman ana ett samband mellan fallen. Gärningsmannen lämnar små obegripliga meddelanden till Alex, vilket gör att allt känns väldigt personligt.

Syndafloder är precis det jag önskade och det jag väntat på sedan den senaste boken i serien kom ut. Som att "träffa" gamla vänner. Historien driver bra på, blir absolut inte långrandig. Man får en lagom dos cliffhangers med jämna mellanrum så man måste läsa vidare trots att solen skiner där ute och magen kurrar. Personernas privatliv nästlas också in i historien igen och man vet inte riktigt vad man ska tro och tycka.

Summa summarum. Man kan alltid lita på Kristina Ohlsson. Syndafloder är intensiv och medryckande, en slukarbok. Jag skulle gärna läsa flera böcker i serien, men i slutordet avslöjas att detta var sista boken. Kanske.

fredag 3 mars 2017

Entry Island av Peter May

Recensionsexemplar från Modernista.

Peter May är känd och älskad för sina Shetland-böcker. Nu är han tillbaka med en bok som också utspelar sig i karg miljö, den här gången på en liten ö utanför Canadas kust, Entry Island. Kriminalkommissarie Sime Mackenzie rycker ut från Montreal till Entry Island för att utreda samhällets första mord. Så fort han sätter fötterna på land upplever han att det är mer med fallet än vad man kan se. Den mordmisstänkte känner Sime igen trots att han aldrig sett henne förut.

Parallellt med mordhistorien löper historien om Entry Islands historia, om invånarnas liv och öden. Den historien fängslar mig totalt och jag som inte brukar gilla historiska utsvävelser får inte nog av den. Miljöbeskrivningarna är inte riktigt lika knivskarppa som i de tidigare böckerna, eller så lägger jag bara inte märke till dem. Spännande bok med en paralellhistoria som ger boken sin guldkant.

onsdag 1 mars 2017

Fyra kortisar

Två månader av 2017 har gått och jag ligger redan rejält efter med mina recensioner. Samtliga dessa har jag fått som recensionsexemplar. Här några tankar om var och en av dem. Klicka på titeln så kommer du till handlingen (på Adlibris sida)

Främlingen av Harlan Coben är en spännande och samtidigt skrämmande bok om lögner och deras verkan i människosinnet. Det var en tid sedan jag läst Coben, nu får jag nog läsa ikapp. Spontant gav jag boken tre stjärnor på Goodreads, hade gärna gett en halv stjärna till. Bookmark förlag.

Hemma hos Bettan av Eli Åhman Owetz är en bok som jag åldersmässigt inte riktigt kan sälla mig till. Trots det var det underhållande, lättsam läsning. Kul med en man som huvudperson, fick ibland anstränga mig lite för att komma ihåg det. Små guldkorn i texten hittar jag i kapitel fem där bokbloggare nämns och senare dricks det Söderblandning, ett av mina favorit-tesorter. Två stjärnor fick boken av mig. Bokfabriken.

Lily och bläckfisken av Steven Rowley har hyllats av så gott som alla som har läst den. Men för mig var det inte alls rätt bok i rätt tid. Ibland är det bara så. Jag kan se potentialen, varför boken är så älskad. Språket är fint och temat är livet och döden, kärlek och sorg. Men. Jag stör mig något så oerhört på dialogen mellan hunden och Ted, på diskussionen med bläckfisken. Det kan hända att jag blir utskriven från hela bokbloggarmaffian (#boblmaf) när jag säger att jag inte är någon djurmänniska. Jag har inget emot att andra har djur och gillar mina vänners djur, men egna djur har jag aldrig haft och har inget intresse av att ha heller. Däri ligger troligtvis mitt problem med denna bok. Tyvärr. En stjärna på Goodreads. Louise Bäckelin Förlag.

Versioner av oss av Laura Barnett läste jag redan i december och har tänkt skriva om men inte kommit mig för. Det är en bok som jag knappast skulle ha plockat från hyllan själv, men då jag fick den hemskickad intressenrade den mig tillräckligt för att bli läst. Samma historia i tre versioner. Härligt upplagt! Historierna flätas dessutom in i varandra och man behöver hålla koncentrationen medan man läser. Trots det är det inte tungt att läsa, det blir i stället en njutning. En verklig pärla. Fyra stjärnor ger jag boken som getts ut av Louise Bäckelin förlag.

torsdag 16 februari 2017

Bokprat med Emelie Schepp

2013 gav Emelie Schepp ut sin första bok, Märkta för livet, helt på egenhand. Boken gick åt som smör smälter i solen och hon sålde 40 000 exemplar på 6 månader. Nu, nästan fyra år senare kommer boken ut på finska. Ikuisesti merkitty har under de senaste dagarna lanserats i Finland med intervjuer och bokprat i bokhandlar. Jag tittade in i bokhandeln Nide efter jobbet idag och fick en härlig pratstund med Emelie och representanter för förlaget HarperCollins Nordic. 
Visst är den finska boken fin!?!

Det är något speciellt med Emelie Schepp. Jag har haft förmånen att läsa Märkta för livet i ett tidigt skede och jag gillade ju den direkt. De två följande böckerna har jag också läst så fort de kommit ut. Då jag var bloggambassadör 2014 ordnade vi ett spänningsmingel och Emelie var där och berättade om sin författarkarriär. Emelie satsar mycket på kontakten med läsaren, signeringar och bokprat och det är något jag som läsare uppskattar. Det är lätt att tycka om Emelie, hon är glad, öppen och hjärtlig och tar sig tid att prata med sina läsare. Och visst gör det mig extra sugen på att läsa det hon skriver. Dessutom vet jag vad nästa bok ska heta!

Tack Emelie för pratstunden! Ser fram emot att träffa dig igen på Crimetime Gotland!

torsdag 9 februari 2017

Kortis från Mhairi McFarlane

Till alla oss som älskade Mhairi McFarlanes You had me at Hello har jag nu goda nyheter. Det har kommit ut en fortsättning, en novell på 99 sidor. After Hello heter den och kan just nu klickas hem från Amazon för $0.00! Bara ett klick behövdes så hade jag boken i Kindlen. Snart är det sport- läslov!

torsdag 2 februari 2017

The Chemist av Stephenie Meyer

En av mina julklappsböcker från i julas är The Chemist, eller Kemisten som den heter på svenska, av Stephenie Meyer. Ni vet, vampyrdrottningen. Jag som aldrig klarade av att läsa fler än en Twilightbok sträckläste den här boken. Jag läste boken på engelska.

Här är det action från första sidan. Den före detta agenten är på flykt från sin förra arbetsgivare. Hon är tvungen att ta till extrema säkerhetsåtgärder för att hållas vid liv. Hon lever med nya identiteter och ständigt på flykt. Då hon blir erbjuden en väg ut inser hon att det är hennes enda alternativ för att bli kvitt hotet mot henne. Ganska snart visar det sig att uppdraget inte är det hon trodde det skulle vara utan det gör hennes liv ännu farligare.

Det vimlar av farliga situationer. Det är mediciner och droger, nålar och sprutor. Det är sååå bra! Just så här ska en underhållande bok vara. Nålskarpt - bokstavligt. Spännande bladvändare! Vill ha mera!

måndag 30 januari 2017

Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld

Jane Austens Stolthet och Fördom i modern tid. Så beskrivs Curtis Sittenfelds bok Sanning och skvaller. Boken är nummer fyra i "The Austen Project", ett projekt där sex författare skriver om Jane Austens klassiker.

Vi befinner oss i Cincinnati, USA. Vi har familjen Bennet, mr Darcy och Bingley. Vi har fem giftasvuxna döttrar, två av dem redan nästan i 40-års åldern och mor Bennets förtvivlan över döttrarnas civilstatus börjar ana nya höjder.

Sanning och skvaller är underhållning. Efter att jag slutat jämföra för mycket med ursprungsboken (och störa mig på skillnaderna) njuter jag av kvickheterna och vändningarna i historien. Jag har inte läst Sittenfeld förut och jag gillar rytmen och tonen i boken. Jag önskar ändå att jag hade läst boken på engelska, det är några saker som jag stör mig på i översättningen. I alla fall tror jag att det är översättningen. Men överlag är det underhållande läsning med en del roliga tvister.

Jag har inte läst de andra böckerna i projektet, blir lite sugen på att göra det nu. Blir också sugen på att kolla in Curtis Sittenfelds andra böcker.

Tack till Wahlström & Widstand för recensionsexemplaret!

måndag 16 januari 2017

Kall, kall jord av Adrian McKinty

En bok som utspelar sig på 1980-talets Nordirland, mitt bland exploderande bomber, hungerstrejker och kravaller är inte precis vardagsmat för mig. Ändå håller spänningen i sig och jag läser hela boken från pärm till pärm. Eller kanske just därför. Jag är tillräckligt gammal för att från barndomens nyhetssändningar komma ihåg inläggen om Nordirland och IRA.

I Kall, kall jord utreder kriminalinspektör Sean Duffy två mord, som till en början inte tycks ha något med varandra att göra men som senare visar sig vara kopplade. De mördade visar sig vara homosexuella, vilket i sig är olagligt på Nordirland vid den här tiden.

Historien är väl skriven. Miljöerna och personerna beskrivs klockrent och man tar sig till staden Carrickfergus och förväntar sig varje morgon hitta en bomb under sin bil. Det är nog språket och miljöbeskrivningarna som får mig att fortsätta läsa trots att jag inte dras till "historiska" berättelser. Och visst är upplösningen genialisk. Lite snabbare upplösning av historien hade gett lite fler stjärnor. Det blev lite utdraget, men spänningen infann sig till slut.

Tack till Modernista för recensionsexemplaret!

söndag 1 januari 2017

Läsåret 2016



Gott Nytt År! Dags att kolla in statistiken för 2016. Goodreads har en statistikdel där man får fram lite siffror. Jag skrev i mitt förra inlägg om att jag hade en känsla av att jag varit mer generös med stjärnor än tidigare. Det visade sig vara sant. Tidigare år har kategorin tre stjärnor varit den största. Fem stjärnor har bara utdelats åt ett fåtal böcker. 2016 fick hela 7 böcker fem stjärnor och 27 böcker fick fyra stjärnor. 2015 var talen 3 och 18. Totalt läste jag under 2016 färre böcker än under 2015 (65) och 2014 (64), men 2016 kommer på tredje plats sedan 2011 då jag började blogga och började använda Goodreads. Det är lite kul att kunna jämföra sin läsning på det här sättet. Jag skulle önska att Goodreads skulle utveckla sin statistik lite grann, också så att man kunde importera statistiken direkt till bloggen.

Jag kan inte vara annat än nöjd med mitt läsår. 2017 får jobba hårt med att slå detta!