Järnblod av Liza Marklund

Elfte boken om Annika Bengtzon. Det är imponerande. Men nu är det slut. Järnblod är den avslutande delen om journalisten Annika Bengtzon. Det är med ett vemod jag tar avsked av de bekanta personerna som jag följt i alla dessa år. En av de bästa sakerna med att läsa en serie är att man vet vad man kan förvänta sig, man träffar bekanta karaktärer och vet redan en hel del om dem från tidigare böcker.

Annikas förhållande till sin syster Birgitta har varit ganska svalt under många år. Nu är Birgitta försvunnen, hon har skickat ett meddelande till Annikas telefon; Hjälp mig! Trots att Annika till en början inte blir så orolig gnager ändå frågan om vad som hänt hennes syster i henne och Annika börjar göra egna efterforskningar. Hon tvingas återvända till sina hemtrakter och konfrontera de mörka minnena från sitt förflutna. Ex-mannen Thomas hyser ännu agg mot Annika och hans beteende blir allt mera obehagligt. Samtidigt händer det stora saker på Kvällspressen, det ser ut som om det sista Anders Schyman gör innan sin avgång är att lägga ner papperstidningen. Det, och bevakningen av en uppmärksammad rättegång om ett bestialiskt mord på en uteliggare, håller redaktionen och Annika sysselsatta.

Läsaren får det hen förväntar sig. Spänning, drama och det där bekanta man förväntar sig av en bok av Liza Marklund. Läsningen flyter på, trots att jag läser på iPaden och det är lite obekvämt. "Järnblod är en mörk thriller om relationer och försoning, identitet och hämnd" står det på Piratförlagets hemsida och där håller jag absolut med.

Tack till Liza Marklund för serien om Annika Bengtzon. Jag hade gärna fortsatt läsa om Annika men ser nu fram emot nya bekantskaper!


Tack till Piratförlaget för recensionsexemplaret!